Livmodercancer, även kallad endometriecancer eller livmoderkroppscancer, är en av de vanligaste cancersjukdomarna hos kvinnor. Denna artikel ger en detaljerad översikt över hur diagnosen ställs, vilka undersökningar som ingår, och vad du kan förvänta dig under processen.
Vad är livmodercancer?
Livmodercancer innebär att en cancertumör har uppstått i livmodern. Oftast börjar cancern i livmoderslemhinnan (endometriet), som är det innersta lagret av livmodern. Livmodern är ett päronformat organ beläget bakom urinblåsan. Cancern kan sedan sprida sig genom livmoderväggen och till andra delar av kroppen. Det är viktigt att notera att livmodercancer inte är samma sak som livmoderhalscancer, som är en annan typ av cancer som drabbar den nedre delen av livmodern (cervix).
Misstänkta symtom och när du bör söka vård
Det är viktigt att vara uppmärksam på symtom som kan tyda på livmodercancer. Vanliga tecken inkluderar:
- Blödningar efter menopaus: Om du har slutat ha mens och börjar blöda igen är det ett varningstecken som bör undersökas.
- Förändrade flytningar: Om du får annorlunda flytningar i samband med eller efter klimakteriet, speciellt om de är blodblandade, kan det vara ett symtom.
- Oregelbundna blödningar: Innan klimakteriet kan förändrad mens, såsom rikligare eller mer långvariga blödningar, vara ett tecken.
- Smärta: Även om det är ovanligt, kan smärta uppstå, särskilt om du tidigare har behandlats för andra gynekologiska problem. Smärtan kan kännas som mensvärk.
Om du upplever något av dessa symtom är det viktigt att söka vård. Kontakta din vårdcentral eller en gynekolog för en undersökning. Du kan också ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Det är viktigt att komma ihåg att dessa symtom kan ha andra orsaker än cancer, men det är alltid bäst att undersöka dem för att utesluta allvarliga tillstånd.
Hur ställs diagnosen livmodercancer?
När du söker vård för misstänkta symtom kommer läkaren att göra en rad undersökningar för att fastställa om det rör sig om livmodercancer. Det första steget är oftast en gynekologisk undersökning, där läkaren undersöker livmodern.
- Gynekologisk undersökning: Läkaren känner och tittar på livmodern för att upptäcka eventuella avvikelser.
- Vävnadsprov (biopsi): För att bekräfta diagnosen behöver ett vävnadsprov tas. Detta görs genom att en tunn slang förs in genom slidan och livmoderhalsen, in i livmodern, varifrån celler sugs ut. Det kan kännas lite obehagligt, men det går snabbt. Provet skickas till ett laboratorium för mikroskopisk undersökning.
- Gynekologisk skrapning: Ibland kan det vara nödvändigt att ta vävnadsprov genom en skrapning av livmodern. Detta görs på sjukhus och kan utföras under kort narkos.
Om dessa prover visar på cancer, fortsätter utredningen för att kartlägga hur långt sjukdomen har utvecklats. Det kan inkludera bilddiagnostik som:
- Ultraljud: För att undersöka livmodern och slemhinnans tjocklek.
- Röntgen: Lungorna undersöks ofta med slätröntgen.
- Datortomografi (CT): Hela bröstkorgen och magen kan undersökas med CT eller magnetkamera (MR).
Dessa undersökningar hjälper läkarna att bedöma tumörens storlek och om cancern har spridit sig till andra delar av kroppen.
Standardiserat vårdförlopp (SVF)
Utredningen av livmodercancer följer ett standardiserat vårdförlopp (SVF). Detta innebär att processen är organiserad för att du ska få undersökningar och svar så snabbt som möjligt. Du kan bli kallad till undersökningar med kort varsel, ofta via telefon, och det är viktigt att vara uppmärksam på samtal från dolt nummer.
Tumörstadier och prognos
När diagnosen är bekräftad klassificeras cancern i olika stadier, beroende på hur mycket den har spridit sig. Stadierna hjälper läkarna att bestämma den mest lämpliga behandlingen och ger en indikation på prognosen.
- Stadium 1: Tumören växer enbart i livmoderkroppen.
- Stadium 2: Tumören har vuxit ned i livmoderhalsen.
- Stadium 3: Tumören har spridit sig utanför livmodern till äggledare, äggstockar eller slida.
- Stadium 4: Tumören har spridit sig till urinblåsa, ändtarm eller utanför bäckenet, som till exempel lungorna.
Många kvinnor diagnostiseras i ett tidigt stadium, vilket ökar chanserna till en framgångsrik behandling. Även om det kan vara svårt att ta till sig, är det viktigt att förstå att varje fall är unikt och att prognosen beror på många faktorer.
Den relativa 10-årsöverlevnaden är idag 80 procent, vilket betyder att fyra av fem kvinnor som insjuknar i livmodercancer förväntas leva minst tio år efter diagnosen. Ungefär 15 procent av de kvinnor som drabbas av livmodercancer dör på grund av sin cancer inom fem år. Det är viktigt att komma ihåg att prognosen är en uppskattning baserad på många fall och kan variera för enskilda individer. Faktorer som tumörens storlek, spridning, och patientens allmänna hälsotillstånd spelar en stor roll.
Vad händer om det inte går att ställa diagnos direkt?
Ibland kan det vara svårt att ställa en exakt diagnos direkt efter de första undersökningarna. I dessa fall kan det vara nödvändigt med fler prover eller undersökningar. Det är viktigt att ha tålamod och fortsätta samarbeta med läkaren.
Molekylär klassificering
Utöver de traditionella metoder som beskrivits ovan, kan molekylär klassificering användas för att ge ytterligare information om tumören. Denna klassificering delar in tumörerna i olika grupper baserat på deras genetiska egenskaper. Denna information kan påverka både prognosen och behandlingsvalen.
- POLEmut: Tumörer med en mutation i POLE-genen har oftast en god prognos.
- MMRd/MSI: Tumörer med bristande reparationsmekanismer (mismatch repair deficient) har en intermediär prognos, och tumörens grad spelar mindre roll.
- NSMP: Tumörer utan specifik molekylär profil, speciellt om de är östrogenreceptor-negativa, kan ha en sämre prognos.
- p53abn: Tumörer med avvikande p53-protein har ofta en sämre prognos.
Molekylär profilering är särskilt viktig vid höggradiga endometriecancer och kan utföras på en biopsi, vilket gör att det inte behöver upprepas på det bortopererade materialet. Resultaten av dessa tester registreras i patientens journal och kan påverka stadieindelningen och behandlingsplanen.
Viktigt att veta
- Livmodercancer är inte ärftligt i de flesta fall. Mindre än 5 procent av all livmodercancer är ärftlig och beror ofta på förändringar i gener som kallas Lynch-generna.
- Övervikt är den största riskfaktorn för livmodercancer, eftersom östrogen produceras i kroppsfett.
- Tidig diagnos ökar chanserna för lyckad behandling.
Sammanfattning
Diagnosprocessen för livmodercancer kan vara intensiv och känslomässigt påfrestande. Att vara informerad och delaktig kan hjälpa dig att känna dig mer trygg och förberedd. Var inte rädd för att ställa frågor till din läkare och vårdpersonal. Du har rätt att få tydlig information om din sjukdom och behandling.
Här följer en kort sammanfattning av stegen i diagnosprocessen:
- Misstänkta symtom: Var uppmärksam på symtom som onormala blödningar eller flytningar.
- Sök vård: Kontakta din vårdcentral eller gynekolog.
- Gynekologisk undersökning: En första undersökning av livmodern.
- Vävnadsprov: Prover tas för mikroskopisk undersökning.
- Ytterligare undersökningar: Vid cancerdiagnos genomförs fler undersökningar, som ultraljud, röntgen, CT, eller MR.
- Stadieindelning: Sjukdomen delas in i stadier beroende på hur mycket den har spridit sig.
- Molekylär klassificering: I vissa fall görs genetiska analyser av tumören.
- Behandlingsplan: En plan för behandling utarbetas i samråd med dig.
Att leva med en cancerdiagnos
En cancerdiagnos kan vara en stor omställning i livet. Det är viktigt att ge dig själv tid att bearbeta känslorna som uppstår. Många upplever oro, nedstämdhet och en känsla av overklighet. Det är viktigt att prata med någon, vare sig det är en partner, vän, familjemedlem eller professionell. Det finns också många patientföreningar och stödgrupper som kan erbjuda hjälp och gemenskap.
Du är inte ensam, och det finns hjälp att få.
Viktiga resurser
- 1177 Vårdguiden: Här hittar du information om leukemi, symtom, utredning och behandling. Du kan även ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.
- Cancerfonden: Ger information om cancer, stöd och råd. Du kan ringa Cancerlinjen på 010-199 10 10 eller mejla till dem.
- Blodcancerförbundet: En patientförening för personer som drabbats av blodcancer. De kan erbjuda stöd och kontakt med andra i liknande situation.
- Kontaktsjuksköterska: Du har rätt till en kontaktsjuksköterska som samordnar din vård och fungerar som en central kontaktperson.
- Regionala cancercentrum (RCC): Ger stöd och information om cancer.
- Gyncancerförbundet och Nätverket för gynekologisk cancer: Patientföreningar för stöd och gemenskap.
Ytterligare information
- Nationella vårdprogrammet för livmodercancer: En detaljerad beskrivning av vårdprocessen.
- Statistik för gynekologisk cancer: Data om insjuknande och överlevnad.
- Din kontaktsjuksköterska: En viktig person som samordnar din vård.
Denna artikel har för avsikt att ge dig en bra grund att stå på när du går igenom din diagnosprocess. Kom ihåg att du är inte ensam och det finns mycket stöd och hjälp att få.
