Att få ett cancerbesked kan vara en omtumlande upplevelse. Den här artikeln är skriven för dig som har fått diagnosen urinblåsecancer, eller för dig som är närstående till någon som drabbats. Vi går igenom vad diagnosen innebär, vilka undersökningar som görs, olika behandlingsalternativ och hur livet kan påverkas. Informationen är baserad på aktuella forskningsresultat och riktlinjer, men kom ihåg att det är viktigt att alltid prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska för personlig vägledning.
Vad är urinblåsecancer?
Urinblåsecancer är en av de vanligaste cancersjukdomarna. Den uppstår oftast i slemhinnan som täcker insidan av urinblåsan. Sjukdomens utveckling beror på vilken typ av celler som tumören består av och hur djupt den har vuxit in i urinblåsans vägg.
Det finns två huvudtyper av urinblåsecancer:
- Icke-muskelinvasiv urinblåsecancer: Cancern växer i slemhinnan eller bindväven, men inte in i muskeln runt urinblåsan.
- Muskelinvasiv urinblåsecancer: Cancern växer in i muskeln runt urinblåsan, vilket ökar risken för spridning.
Det är viktigt att veta att urinblåsecancer kan botas om den upptäcks i tid. Ju tidigare diagnosen ställs, desto bättre är möjligheterna till en effektiv behandling.
Misstänkta symtom och när du bör söka vård
Om du upplever ett eller flera av följande symtom bör du kontakta vården:
- Synligt blod i urinen (hematuri). Urinen kan vara röd, brun eller innehålla klumpar. Det är vanligt att blodet syns en gång och sedan dröjer innan det kommer igen.
- Sveda när du kissar.
- Tätare trängningar eller att du känner dig kissnödig fast du nyss har kissat.
- Återkommande urinvägsinfektioner.
Det är viktigt att komma ihåg att dessa symtom kan ha andra orsaker, som urinvägsinfektion eller njursten. Men det är alltid bäst att bli undersökt för att utesluta urinblåsecancer. Du kan kontakta en vårdcentral eller en urologmottagning direkt om du har dessa symtom. På en del sjukhus kan du söka vård direkt på en urologmottagning utan remiss.
Hur går en utredning till?
Om läkaren misstänker urinblåsecancer, kommer du att utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp. Detta är ett sätt att organisera utredningen så att det går så snabbt som möjligt att få svar på de undersökningar som behövs.
Utredningen kan omfatta följande:
- Urinprov: För att undersöka om det finns cancerceller eller infektion i urinen.
- Cystoskopi: Ett smalt instrument förs in genom urinröret till urinblåsan för att läkaren ska kunna se hur det ser ut där. Du får bedövning och undersökningen tar bara några minuter.
- CT-urografi: En röntgenundersökning av urinvägarna med datortomografi (CT) och kontrastmedel. Du behöver dricka mycket vatten före undersökningen.
- Ytterligare undersökningar: Om cancern har spridit sig, kan bröstkorgen och magen undersökas med CT eller PET-kamera.
Du kommer att vara delaktig i din vård genom ”Min vårdplan”, där du kan ställa frågor och få svar om utredning, behandling och uppföljning.
TUR-B: Operation för diagnos och behandling
Om undersökningarna visar en tumör, är nästa steg en operation som kallas TUR-B (transuretral resektion av blåstumör).
- Diagnostiskt syfte: TUR-B används för att ta bort tumören och analysera den i mikroskop, för att se hur djupt cancern har vuxit och vilken typ av cancer det är.
- Behandling: Ibland kan TUR-B räcka som behandling om cancern är icke-muskelinvasiv och risken för återfall är liten.
Vid TUR-B för läkaren in ett operationscystoskop genom urinröret och tar bort tumören. Du får antingen narkos eller ryggbedövning. Efter operationen kan du få en kateter för att leda ut blod och urin. Det är vanligt att det samlas blod i katetern som behöver spolas bort. Du kan behöva stanna på sjukhuset en stund efter operationen.
Behandlingsalternativ vid urinblåsecancer
Behandlingen av urinblåsecancer beror på typen av cancer och hur djupt den har vuxit in i urinblåsan.
Behandling vid icke-muskelinvasiv urinblåsecancer
Om cancern inte har vuxit in i muskeln kan följande behandlingar bli aktuella:
- TUR-B operation: För att ta bort tumören.
- Sköljning av urinblåsan med cytostatika: Om cancern kommer tillbaka eller växer i bindväven, kan urinblåsan sköljas med cytostatika (cellgifter). Behandlingen görs vanligtvis en gång i veckan i sex veckor.
- Sköljning av urinblåsan med BCG: BCG (Bacillus Calmette Guerin) är ett vaccin som får immunförsvaret att reagera mot cancercellerna. Behandlingen görs vanligtvis en gång i veckan i sex veckor, sedan var tredje månad i ett år.
Det är viktigt att följa upp behandlingen regelbundet med cystoskopi eftersom cancern kan komma tillbaka.
Behandling vid muskelinvasiv urinblåsecancer
Vid muskelinvasiv cancer är det vanligt med en mer omfattande behandling. Vanliga alternativ inkluderar:
- Cystektomi: Urinblåsan opereras bort. Även lymfkörtlar, urinrör och delar av de kvinnliga eller manliga könsorganen tas bort.
- Strålbehandling: Strålning kan användas istället för operation, eller i kombination med cytostatika.
- Cytostatikabehandling: Ges ibland före operation eller strålbehandling (neoadjuvant behandling), för att krympa tumören.
Efter en cystektomi får man en ny konstgjord urinkanal. Det finns tre huvudsakliga metoder: * Urostomi (påse på magen): Den vanligaste metoden, där urinen leds ut genom en öppning på magen och samlas upp i en påse. * Kontinent urostomi: En behållare skapas inuti magen, som töms med en slang. * Tarmblåsa (blåssubstitut): En ny urinblåsa skapas av tarmen, som fästs till urinledarna och urinröret.
Du kommer att få lära dig att sköta den nya urinkanalen av en stomiterapeut.
Behandling vid spridd urinblåsecancer
Om cancern har spridit sig är det svårare att bota. Behandlingarna syftar då oftast till att bromsa sjukdomen och lindra symtomen. Det kan innebära cytostatikabehandling, immunterapi, strålbehandling eller operation.
Hur påverkas livet efter behandling?
Livet efter en cancerbehandling kan innebära förändringar. Hur stora förändringarna blir beror på vilken behandling du har fått, om du har andra sjukdomar och hur du mår i övrigt.
Några vanliga utmaningar kan vara:
- Trötthet (fatigue): Det är vanligt att känna sig trött. Fysisk aktivitet kan hjälpa.
- Förändrad sexualitet: Förmågan att ha sex kan påverkas. Det finns hjälp att få om du upplever detta.
- Ny urinkanal: Det kan ta tid att lära sig leva med den nya situationen.
Du ska inte tveka att berätta för din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om hur du mår. Det finns hjälp att få mot de flesta besvär. Det kan också vara bra att prata med en kurator eller gå med i en patientförening.
Vad kan du göra själv?
Det finns saker du kan göra själv för att må bättre under och efter behandlingen:
- Sluta röka: Rökning är en stor riskfaktor för urinblåsecancer och ökar risken för återfall.
- Undvik alkohol: Alkohol kan påverka behandlingen negativt.
- Ät näringsrikt: God näring hjälper dig att orka med behandlingen.
- Var aktiv: Fysisk aktivitet kan hjälpa mot trötthet.
- Ta hand om dig: Sök stöd om du mår dåligt, psykiskt eller fysiskt.
Viktigt att veta om standardiserade vårdförlopp
I Sverige används standardiserade vårdförlopp (SVF) för att snabbt utreda och behandla patienter med misstänkt cancer. Målet är att alla som utreds för cancermisstanke ska få en välorganiserad vård utan onödig väntetid, oavsett var i landet man söker vård.
Några viktiga punkter om SVF för urinblåsecancer:
- Ett SVF startas vid en välgrundad misstanke om urinblåsecancer, oftast efter att man har haft blod i urinen.
- Det finns specifika kriterier för när en utredning via SVF ska startas. Bland annat gäller det makroskopisk hematuri hos individer 50 år eller äldre, eller misstanke om tumör via bilddiagnostik.
- Vissa patientgrupper utreds inte via SVF, som patienter under 50 år med makroskopisk hematuri eller om man nyligen har utretts via SVF.
- Inom SVF finns det bestämda ledtider för olika steg i utredningen och behandlingen, med ett mål att 80% ska utredas inom dessa ledtider.
- Ledtiderna kan påverkas om man deltar i kliniska studier.
- Ett SVF kan avslutas om patienten inte önskar, har nytta av eller klarar av utredning eller behandling.
- Det är viktigt att komma ihåg att patienter med återfall (recidiv) under pågående uppföljning ska utredas utanför SVF, men vid återfall efter avslutad uppföljning ska ett nytt SVF startas.
Statistik och forskning om urinblåsecancer
Det är viktigt att veta att statistiken kan variera mellan olika källor. Några generella punkter:
- Urinblåsecancer är vanligare hos män än hos kvinnor.
- Ungefär 3 472 personer insjuknade i urinblåsecancer i Sverige under 2023. Av dessa var 867 kvinnor och 2 605 män.
- Risken att insjukna före 75 års ålder är 2,1 procent för män och 0,7 procent för kvinnor.
- Två av tre som drabbas av urinblåsecancer lever 10 år efter diagnosen.
- År 2023 dog 808 personer i urinblåsecancer.
- Rökning är en stor riskfaktor och ungefär vart tredje fall skulle kunna förebyggas.
Forskningen kring urinblåsecancer fortsätter, och nya behandlingsmetoder utvecklas ständigt. Det är viktigt att du känner dig trygg med din behandling och att du inte tvekar att ställa frågor till din vårdpersonal.
Viktiga resurser och vart du kan vända dig
Det finns många organisationer och webbplatser som erbjuder stöd och information. Några av dessa är:
- 1177 Vårdguiden: Ger information om vård, symtom och behandlingar.
- Cancerfonden: Erbjuder information, stöd och forskningsrapporter.
- Cancercentrum: Tillhandahåller information om standardiserade vårdförlopp och vårdprogram.
- Cancerrådgivningen: Ger råd och stöd till cancerdrabbade.
Du har också rätt att få en ny medicinsk bedömning av en annan läkare om du har en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom.
Att få en cancerdiagnos är en stor utmaning, men det är viktigt att komma ihåg att du inte är ensam. Det finns hjälp att få och många som har drabbats av urinblåsecancer lever ett bra liv efter sin behandling. Genom att vara väl informerad och ha en bra dialog med din vårdpersonal, kan du vara delaktig i din vård och ta de bästa besluten för dig. Ta hand om dig själv och tveka inte att söka stöd när du behöver det.
